Curt var en stor konstälskare och utövare.
Jag och mina fem syskon har växt upp i ett hem med mycket konst, som har präglat i stort sett alla oss sex att också älska konst, både fotokonst, olja, akvarell, blandteknik, goach, textilkonst, mm.
Den enda så kallad konst, som varken han eller jag (Bengt Götlin) tycker om är ”hötorgskonst”, om det nu överhuvudtaget ska kallas konst. Den sortens konst, befattar sig inte heller Sveriges Konstföreningar med, där jag har varit ordförande i ett antal år; i en av dessa. Ett uttryck som far ofta uttryckte om en bild eller konstverk var: ”den är skön”.

Jag ska också beskriva, Curt Götlin, som far till oss sex barn, att det är ingen slump att vi fick säga; Mor och Far det var i förhållande till, mamma och pappa, ett auktoritärt uttryck och han var auktoritär.
Men han var också mycket lekfull på hans villkor, vilket innebar att en av mina systrar, var så rädd för hans hårdhänta lekar, så att när han kom hem från ateljén satte hon sig på toan, för att freda sig, från hans omnämnda lekar.

Utanför mitt rum fanns en brandstege till min balkong som jag använde flitigt, men man kunde inte alltid komma in ohörd, jag kom tre timmar för sent när jag var 17-18 år och efter trettio minuters laddning – small det.

Detta var en episod av många som drabbade oss barn. Jag hedrar honom för vad han har gjort men

känner också de felaktigheter som han stod för, som jag i vuxen ålder har förlikat mig med. OK – jag hade kanske gjort mig förtjänt av den hårda uppfostran som vi alla barn drabbades av.
Curt Götlin var en kärleksfull far med ett våldsamt humör som ibland kunde drabba oss barn och även vår Mor; Sonja, som för det mesta dolde våra hyss och misstag för att undvika bråk och uppträden (hon var en stor familjediplomat).

För att återgå till Curt Götlin intresse för konst, foto, och konsthantverk, som spänner över hela spektrat, från medeltida konst, med Rembrant i spetsen, och till sekelskifteskonst (1800/1900) med allt där emellan.
Av sekelskifteskonsten stod Matisse, Miro´ och inte att förglömma Picasso, som tydliga inspiratörer för Götlins egna verk.
Av svenska konstnärer gillades; Max Walter Svanberg, Josefsson, Isaksson, Lindén, Grünewald, Tägström, Yngve Borg och Einar Nerman.

Hans egen bana började med verket ”Vår farmors hem” (1918; bildnr. 14) och fortsatte med stilleben (foto), arkitektur (foto) och porträttfotografi.

I slutet av 1940 och hela 1950-talet var han hårt engagerad i Svenska Fotografernas Förbund, där han var ordförande 1957-1960.

På 1960-, 1970- och 1980-talen började han att måla i olja, vid sidan av foto, även collage och andra

tekniker inom konstvärlden, såsom skulpturer men även nonfigurativ konst och konsthantverk.

Som slutord vill jag uttrycka min heder till far som konstnär, konstkritiker vad gäller både fotokonst, olja, collage och skulpturer – en stor konstnär var han och allätare av konst, vilket även jag är.
Detta är en kort resumé om konstnären och fotografen Curt Götlin.
Han var också ordförande av Mellersta Kretsen av Svenska Fotografernas förbund i en ansenlig massa år och att inte förglömma hans stora engagemang i släktföreningen ”Olof Larsson ättlingar”, där han blev dess förste ordförande (1957).

Texten är framtagen av äldste sonen, som blev hårdast uppfostrad, kanske med all rätt.


Förunda i juni 2007

Bengt Götlin
Ordförande i Olof Larssons ättlingar,
Ordförande i distrikt Västmanland av Sveriges Konstföreningar,
Vice ordförande i Kommittén fotograf Curt Götlin
Bengt Götlin